Igår var det många som besökte bloggen inte så konstigt med tanke på att ingen har vetat om den förrän igår. Men jag hade aldrig trott att det skulle vara så många. Många vänner har hört av sig på olika sätt och det är så härligt att veta att ni finns där ute för mig och min familj. Jag vet att det inte finns mycket att säga och det behövs inte sägas något alls. Att få veta att en tanke och en bön finns för mig räcker för mig. Jag har en känsla av att de runt omkring mig tar det hårdare än vad jag gör. Men så lever ju jag med sjukdomen hela tiden även om jag inte tänker på den varje dag (eller gjorde inte förut iaf). För mig är det lättare att veta allt och ha koll på vad som ska hända. Det är därför som jag har haft en tuff vecka från det att jag ringde till hematologen tills jag fick komma dit igår. Jag var som i ett vacum, jag kunde inte koncentrera mig på något. Titta på tv var bra för då skingrades tankarna för en stund och allt var som vanligt. Att alltid ha något att göra fungerar oxå väldigt bra för mig. Är jag igång mycket underdagen och har en del att göra så hinner inte tankarna ifatt mig känns det som. Det gör att jag mår bättre och jag får även gjort lite nyttigt även om det är trögt ibland. Där är mitt jobb så bra. Jag kan ju välja att jobba så mycket eller lite jag vill det är ju ingen som bestämmer över mig. Så för att hålla en så normal miljö som möjligt här hemma ska jag jobba det jag kan och orkar. Det börjar redan ikväll när jag och en kollega ska vara med på en Style Afton på Folkets hus här i Vänersborg. Vi kommer att prata om Mary Kay och produkterna och även få ha makeup skola. Det är väldigt roligt att komma ut och träffa kvinnor som är intresserade av att ta hand om sig själva. Det är härligt att se när de får en produkt som de trivs med och de ser att den gör skillnad i deras ansikte.
Nu ska jag förbereda lite inför kvällen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar