Igår var jag hos min läkare på Hematologmottagningen i Uddevalla för att diskutera behandlingarna nu när min klåda är borta. Det var ju planerat att jag skulle få min första behandling igår efter läkarbesöket. Men förra veckan fick jag ringa in till Hematologen och säga att min klåda var borta. Sköterskan jag pratade med blev nog lika förvånad som jag när jag kände att det var påväg bort. Igår när jag fick prata med läklaren kunde hon inte förklara varför sjukdomen har försvunnit av sig själv. Hennes ord var att ett lymfom försvinner inte av sig själv. Jag kan förstå hennes tanke och i hennes läkarvärld är det säkert så att sjukdomar blir inte bra av sig själva och så brukar det ju vara. Jag vet hur min sjukdom har försvunnit. Jag är kristen och alla i min omgivning som har fått veta att jag är sjuk har bett för mig. Jag tror att Gud hör våra böner och ger oss bönesvar. Detta är ett stort bönesvar för mig och min familj. Jag ville inte genomgå en behandlingsperiod till men hade ju inget val när min sjukdom var tillbaka. När jag åkte från läkaren igår kändes det som de hade släppt mig fri från en fångenskap. Jag kan inte beskriva min kännsla på något bättre sätt. Att få komma hem till Alfred och få lägga min tid på honom istället för att må illa efter behandlingen är otroligt skönt och ro givande. Det finns ingen bättre medicin än att ha ett litet barn runt sig som älskar en och visar det hela tiden.
För någon vecka sedan beställde jag ett armband av en kvinna på en mässa jag var. Idag fick jag det och det är så fint så jag måste visa det :)
Det blir superstora bilder jag vet inte varför :(
Det blir superstora bilder jag vet inte varför :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar