Imorgon eftermiddag ska jag in till Hematologen i Uddevalla igen. Jag ska dit för att ta ett hudprov. Klådan som var borta kommer sporadiskt tillbaka med några dagars mellanrum. Jag blir orolig men samtidigt vet jag inte vad det är. Tanken har slagit mig att ringa VC men ser de i min journal att jag har denna diagnosen vill de inte ta i mig utan skickar mig bara vidare. Sköterskan som jag pratade med på hematologen i morses höll med om det. Så imorgon ska jag in och de ska ta ett prov på huden och se om de kan se några förändringar på cellerna och deras delning.
Jag försöker vara stark och inte läta det påverka mig men tårarna bara rinner och vill inte sluta. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill bara leva mitt underbara liv med Alfred och Patric här hemma och allt ska vara bra. Att bära på en sjukdom går bra så länge den inte gör sig påmind men när den börjar röra på sig fallar verkligen allt. Jag hatar verkligen min sjukdom och önskar att de kunde bota den istället för att bara hålla mig symtomfri. Men det är ju läkarna som är proffs på detta så jag får lita på vad de säger. Jag har själv gjort en del för att cancercellerna inte ska få lika mycket "mat". Jag läste en artikel om att cancerceller lever gott på kolhydrater. Vid nyår bestämde jag mig för att nu är det slut med bröd, poatis, ris, pasta och alla sötsaker. Jag äter LCHF-kost från nyår. Jag mår bättre i magen och har tappat några kilon. Men framför allt får inte cancercellerna så mycket "mat", så jag svälter dem :) Jag bestämde mig för kosten långt innan jag läste artikeln men kände att då är det bara att fortsätta med det så kanske de inte kommer tillbaka. Men men de verkar ju vara aktiva ändå.
Nu kommer snart Alfred och Patric hem de har varit på Vänersborgs museum idag. Det har varit en utställning för de minsta som heter kan själv. Alfred verkar ha haft väldigt roligt och kan mycket själv redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar