Alfreds nya säng!

Förra veckan köpte vi en ny stor säng till Alfreds rum. Vi köpte en som det finns förvaringslådor under för att smart kunna förvara leksaker och annat som inte behöver vara framme. Under sängen är en outnyttjad plats tycker jag, tänk vad mycket som skulle och så om får plats där om man har rätt förvaring till det bara. I helgen målade Patric sängen ( den är begagnad och var målad med någon hemsk rosa lasyr) vit och så i måndags kväll satte vi ihop den. Alfred är ju nyfiken på allt och även på sängen men det var lägg dags så han somnade innan sängen var klar. I tisdags fick han sova i den för första gången. Han somnade direkt när jag la honom men det berodde inte på sängen utan att han var väldigt trött. Men han sov hela natten i sin säng i sitt rum. Han vaknade och var lite ledsen vi 1 och när vi försökt gå över till vårt sovrum protesterade han och ville lägga sig i sin säng. Denna sängen har ingen skyddsplanka så att han inte kan ramla ur sängen (slarvig mamma som inte tänker på allt) men han har legat nästa helt stilla båda nätterna han har sovit där. Vi har tre stora kuddar som vi har lagt brevid honom så att han inte ska kunna komma ur hur lätt som helst och det verkar fungera bra. Mitt problem är att jag inte sovit så bra. Jag har sprungit fram och tillbaka till hans rum 5 ggr per natt och kollat så han ligger bra i sängen och han andas och lever. Jag har lite separationsångest. Alfred har legat brevid mig i snart 1 och 1/2 år i spjälsängen. Jag har hört alla ljud och allt han gör hela tiden. Det är tufft att han helt plötsligt ska vara flera meter bort hela natten. Men det går ju super bra, inatt sov han hela natten i sitt rum. Han verkar gilla sin säng och det klart han har ju hur mycket utrymme som helst jämfört med spjälsängen.

Dagarna flyger förbi...

Tiden går verkligen fort när man har ett barn att ta hand om. Jag känner att jag hinner inte alltid tänka klart på olika saker innan jag måste på börja nästa uppgift. Lite jobbigt men jag får försöka tänka fortare helt enkelt eller inte tänka så mycket :-)
Sedan sist har det hänt en del. Jag har varit på underbar utbildning i Göteborg med mitt företag. Jag kan inte fatta hur bra jag och mina kollegor har det. Man blir full proppad med inspiration och motivation för en billig peng och får dessutom en gåva, hur bra är inte det! Det är så underbart att ha så många kollegor som bara vill ens bästa och ingen som pratar skit om någon eller är sur för något. Tänk att en positiv inställning och den gyllene regeln kan göra så mycket för så många kvinnor, det är fansastiskt!
Idag ringde jag till Hematologmotagningen igen för att få mina provsvar men sköterskan vill inte säga något om dem. Troligtvis för att hon inte kan svara på följdfrågor eller att hon inte får lämna ut provsvar utan det ska gå via en läkare. Men jag känner mig väldigt lugn eftersom klådan har gått bort och inte kommit tillbaka igen. Men jag känner mig en aning splitrad när det kommer och går som det har gjort några gånger nu. Jag hoppas på det bästa och utgår ifrån att det är ett bra resultat jag får när läkaren väl ringer upp.
Nej nu är det dags att förbereda inför jobb i eftermiddag med en härlig tjej som jag träffade igår :)

Provtagningen...

Igår hade jag fullt upp hela eftermiddagen. Först denna provtagning som jag skulle på. Min läkare är så härlig han känner igen mig och vi har en bra dialog runt min sjukdom och det som behöver diskuteras runt den. Igår ville han ta ett vävnadsprov för att skicka på analys. Jag bad om att få ligga ner eftersom jag inte gillar sprutor och andra nålar. När jag sa att jag inte gillar det han skulle göra sa han: " Det gör inte jag heller!" det kändes skönt att höra att även läkare som borde vara vana tycker det är lite läskigt. Men det västar är ju när de sprutar in bedövningsmedlet som ska ligga just under huden, det spänner i huden så mycket och gör ont, usch. Men det är ju snart över och sen känner man ju inget mer. Så det lilla vävnadesprovet han tog kändes inte alls :) Nu väntar vi på provsvar som kan ta 2-3 veckor, sen bestämmer vi hur vi går vidare beroende på vad provsvaret säger. Skönt på ett sätt för nu kan jag leva som vanligt några veckor till och sen får vi se.
När jag kom hem blev det en snabb fika för att sen förbereda lite jobb på kvällskvisten. Det är oerhört skönt att ha mitt jobb här hemma. Jag har möjlighet att jobba när Alfred sover och kan komma och gå lite som jag vill. det bästa är ändå när jag träffar kunder och få visa nya produkter eller hjälpa dem att hitta rätt produkt för jus deras hy och problem. Det ger så mycket energi! Mitt jobb som hudvårdskonsult har aldrig varit en energitjuv för mig. Det har alltid gett mer än det tar. Det är väl därför som jag valt att ha det som mitt heltids jobb.

Provtagning imorgon!

Imorgon eftermiddag ska jag in till Hematologen i Uddevalla igen. Jag ska dit för att ta ett hudprov. Klådan som var borta kommer sporadiskt tillbaka med några dagars mellanrum. Jag blir orolig men samtidigt vet jag inte vad det är. Tanken har slagit mig att ringa VC men ser de i min journal att jag har denna diagnosen vill de inte ta i mig utan skickar mig bara vidare. Sköterskan som jag pratade med på hematologen i morses höll med om det. Så imorgon ska jag in och de ska ta ett prov på huden och se om de kan se några förändringar på cellerna och deras delning.
Jag försöker vara stark och inte läta det påverka mig men tårarna bara rinner och vill inte sluta. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill bara leva mitt underbara liv med Alfred och Patric här hemma och allt ska vara bra. Att bära på en sjukdom går bra så länge den inte gör sig påmind men när den börjar röra på sig fallar verkligen allt. Jag hatar verkligen min sjukdom och önskar att de kunde bota den istället för att bara hålla mig symtomfri. Men det är ju läkarna som är proffs på detta så jag får lita på vad de säger. Jag har själv gjort en del för att cancercellerna inte ska få lika mycket "mat". Jag läste en artikel om att cancerceller lever gott på kolhydrater. Vid nyår bestämde jag mig för att nu är det slut med bröd, poatis, ris, pasta och alla sötsaker. Jag äter LCHF-kost från nyår. Jag mår bättre i magen och har tappat några kilon. Men framför allt får inte cancercellerna så mycket "mat", så jag svälter dem :) Jag bestämde mig för kosten långt innan jag läste artikeln men kände att då är det bara att fortsätta med det så kanske de inte kommer tillbaka. Men men de verkar ju vara aktiva ändå.
Nu kommer snart Alfred och Patric hem de har varit på Vänersborgs museum idag. Det har varit en utställning för de minsta som heter kan själv. Alfred verkar ha haft väldigt roligt och kan mycket själv redan.

Vilken underbar dag!

Dagen började med att vi tog en lång promenad ner till stan hela familjen. Jag ville till Erikshjälpen för att se om de har några barnsängar, men det hade de inte. Det var riktigt skönt väder och Alfred var på strålande humör. Han pratade om varje bil som åkte förbi och om det kom en hund pratade han med den oxå. På Erikshjälpen tog vi en fika, man får ju en kupong på det varje gång man lämnar in något. Alfred fick banan och han äter den själv så fint nu. Han håller helt själv i skalet och äter bananen precis som vi vuxna gör. Det var gott med banan  fram tills han såg att Patric och jag åt bulle. Då ville han oxå ha det. Efter en god fika gick vi hem igen.

Eftermiddagen har bjudit på trädgårdshäng. Vi har börjat klippa i alla fruktträd vi har på tomten. I år blev det större grenar som fick ge vika. Vi har ju kämpat med dem i 7 år och nu äntligen börjar det se ok ut. För vissa i familjen blev det en tur upp i ett träd oxå.

 

 

Efter en stund tyckte Alfred att det var tråkigt så då fick han sitta i vagnen en stund och då var det mycket bättre.

 

Nu ska snart Patric åka iväg med sina arbetskamrater och jag och Alfred ska få fin besök av Samuel och Helena. Vi ska äta gott och titta på Melodifestivalen.

En helg på Smögen!

I fredags åkte vi till Patrics föräldrar på Smögen. Det är alltid lika härligt att komma dit. Jag gillar Smögen alla årstider: sol och bad på sommaren (på ställen där inte alla turister är), vintern med stormar och snöklädda berg och öar. Alla årstider har verkligen sin charm och sätter sin prägel på ön. Jag är så tacksam för att få ha möjlighet att se denna ljuvliga plats året om.

På väg ut passade vi på att stanna till på Solidens blomsterhandel. Jag har gillat deras sida på facebook och de har så mycket fint att jag övertalade Patric att vi skulle stanna till där. Han gör gärna sin fru till viljes när hon ber snällt och det finns tid för det. Vad han inte visste var att jag hade en plan...hihi. Jag ville ha lite nya blommor givetvis och några nya fina blommor fick jag och Patric valde själv ut två av dem. När vi var påväg mot kassan råkade jag gå förbi en hylla med vattenkannor.

 

 

Det var så vackra! Jag tänkte på min blå i plast som jag har haft i många år och bestämde mig för att få Patric att vilja köpa den. Tror du att jag fick den? Ja det fick jag och tänk vad en liten fin grej kan lyfta ens dag.

Vad tycker ni Blå vs Grön?

Den blå åker ut i förrådet och blir Alfreds när vi ska vattna i sommar.

 

 

Nöjd med livet!

Även om Alfred har börjat vakna kl 6 på morgonen är jag ganska nöjd med livet. När han var lite yngre tyckte jag att det var svårt att gå upp före honom eftersom han sov i våran säng på morgonen. Jag ville ju inte att han skulle ramla ur sängen och jag försökte flytta över honom vid något tillfälle och då vaknade han. Samtidigt som det var skönt att få sova länge tyckte jag att det var jobbigt att inte få på sig kläder och komma iordning före kl 11. Det tog så lång tid för mig och Alfred på morgonen för ett halv år sedan. Nu känns det härligt att ha flera timmar till på dagen även om jag får gå upp mycket tidigare. I Mary Kay har vi något som vi kallar "5 o´clock club" (jag kan inte stava på engelska, ni får stå ut). Mary Kay själv gick upp kl 5 för hon tyckte att hon fick så mycket mer gjort på de första timmarna på dagen än hon fick gjort sen. det har nu blivit den här klubben och jag har alltid tänkt att " jaja gå ni upp kl 5 jag kommer aldrig att orka gå upp så tidigt". Men tänk vad livet kan ändra sig. Idag går jag inte upp kl 5 men jag är uppe före halv 7 iaf. Jag får lov att hålla med Mary Kay om att man får mer gjort när man går upp lite tidigare.