Börjat träna :-)

I torsdags kväll började jag min kamp mot kilona. Sonen hade åkt med mormor hem till morfar och sov där till midsommarafton. Det var ett prefekt läge att köra första passet. Det blev löpning med maken och lillan i vagnen. Vagnen fick självklart maken springa med jag har nog med mig själv än. Träningen gick över förväntan, 3,6 km på 30 min och jag sprang /joggade hela vägen. Jag kunde till och med prata med maken under tiden vi sprang. Men det kändes att det var längesedan min kropp rörde på sig på det sättet. Det är nog nästan ett år sedan!
Dagarna efter väntade jag mig en del träningsvärk men det kom inte så mycket bara lite i ljumskarna.
Idag körde jag andra passet, intervaller. Jag gav mig ut innan frukost och tog med mig sonen i vagnen. Han fick sitta och titta på och säga start :-)

20kg....

Mellan mina graviditeter lät jag kilona bli lite för många...tråkigt nog!  Mitt sockerberoende fick ta överhand igen... Så tråkigt och jobbigt men men. Nu har jag bestämt mig för att det bara ska få utrymme på helger och kalas.
Jag har 5 kg kvar på gravidkilona efter det vill jag ha bort 20 kg till. Då hamnar jag på en bra vikt för min längd. Mitt mål nu är att komma ner till 90 kg det är 3 kg dit. De senaste tre veckorna har vågen stått stilla på 93 kg det känns lite jobbigt. Men det är inte fy skam att ha 5 kg kvar och Linnéa är bara 2 månader. Det tog längre tid efter Alfred att bli av med kilona. Då brydde jag mig inte så mycket nu har jag ju ett större mål. Denna gången vet jag oxå att amningen tar mycket energi och då blir förväntan högre på att gå ner i vikt.
Såhär det jag ut idag!  Tänker inte visa några bilder utan kläder,det räcker gott såhär just nu.

Inlägg som inte går att publicera...

Jag har i två dagar försökt publicera ett inlägg men utan att lyckas. Jag misstänker att appen inte klarar av att lägga upp bilder tillsammans med inlägget tråkigt nog. Jag får plocka fram datorn och testa med den istället.

Oj oj jag som skulle bli bättre på att blogga...

Ja så skulle det ju bli när jag laddade ner appen för bloggen. Men en viss liten dotter satte stopp för allt som inte har med hem och barn att göra.
Vår underbara dotter Linnéa kom till oss den 6 april. Sedan dess har det varit fullt upp med henne och Alfred som har kommit in i sin första ordentliga trotsperiod. Tänk att ett litet barn kan reta gallfeber på en vuxen person så totalt. Han testar och testar och märker att när jag ammar Linnéa kan jag inte göra något åt det han gör...
Att vara tvåbarnsmamma är inte lätt, det är väldigt jobbigt de första månaderna. Hormoner som ställer till det i huvudet, en bebis som skriker en del och vill ha mamma som napp och en 2,5 åring som är trotsig...det finns trevligare och roligare saker att syssla med. Men samtidigt älskar jag mina två små barn mer än något annat och skulle inte vilja vara utan dem!
Tänk att få följa ett barn från dess början med all utveckling och framsteg som de gör. Att få se när de ser en för första gången och får kontakt och första leendet är obeskrivbart...men blir varm i hela kroppen och kan inte gör annat än att le själv tillbaka :-)

Nu får det bli sängen och förhoppningvis några timmar själv innan Linnéa vaknar och vill äta igen.

Sov gott!

Ny vana...

Har en tid läst en blogg om träning och att må lite bättre genom att äta bra mat. Den har gett mig motivation att börja en ny vana. Varje morgon är vi frukost ganska tidigt så vid 9 tiden börjar jag bli hungrig igen. Min nya vana ska vi att dricka mitt te men istället för smörgås göra en smoothie på frukt och havregryn och lite kokosgrädde :-)

Blogg i mobilen...

Jag har länge varit lite motståndare till att ta in blogg appen i mobilen. Men nu på morgonen bestämde jag mig för att nu gör jag det. Det blir enklare och snabbare att skriva ett inlägg :-)
Jag hoppas på att kunna vara lite mer aktiv här på bloggen.

Vattkoppor...

Hoppas ni haft det härligt över jul och nyår. För mig har julhelgen varit härlig men sen blev det en ordentlig förkylning för mig och efter nyår fick Alfred vattkoppor. Det är inte någon trevlig sjukdom. Usch som han har sett ut och ser ut fortfarande, prickar över hela kroppen och inne i munnen så det har varit svårt att få honom att äta. Men man gör ju så gott man kan så vi har gett honom det han har velat ha. Vilket har varit glass innan maten, det gav vi mest för att vi visste att han har hungrig och behövde äta något. Efter glassen gick maten ner med fart, då hade aptiten kommit igång.
Nu är vi hemma jag och Alfred för förskolan vill inte att han kommer förän alla koppor har skorpor och inte vätskar.
Min mage växer och om 3 månader på dagen är bebisen beräknad att komma. Före helgerna kändes det långt bort men nu är det bara 3 månader kvar och jag vet att det kommer gå fort. Det är nästa stora grej som vi väntar på här hemma. Lilla syskonet som ska komma. Det rör sig väldigt mycket i magen nu och det känns att den växer där inne och blir större. Jag drömde här om natten att bebisen sparkade så hårt att man tydligt kunde se fotens konturer på utsidan av magen. Den sprakdes hårt och mycket att det gjorde ont, i drömmen. Men jag kommer ihåg hur Alfred var i magen när vi åkte bil för länge, han blev som tokig och röjde runt som en tok i magen. Vi fick stanna och jag fick gå en sväng för att lugna ner honom i magen.

Vad jag längtar efter att få ha min kropp för mig själv igen. Röra mig som jag vill och få träna igen. Jag ska ju blir större men känner mig redan som en elefant, speciellt när jag har morgonrocken på mig som bara hänger rakt ner från magen. Vanliga kläder sitter åt lie mer och jag har lite mer kurvor.

Hoppas ni får en härlig dag!